START
  AD
  ANALSÄCKSINFL.
  BLÅSLJUD
  BLOD I URIN
  BORRELIA
  CHOCK
  CUSHING'S
  CYSTINURI
  DCM
  DEMODEX
  DRUNKNING
  DVÄRGVÄXT
  ERLICHIA
  FÄSTINGAR
  FLYTTA DJUR
  FÖRHUDSKATARR
  FÖRSTA HJÄLPEN
  FUKTEKSEM
  FURUNKULOS
  HD
  HERPESVIRUS
  HJÄRTMASSAGE
  HJÄRTPROBLEM
  INSULINCHOCK
  KASTRERA
  KENNELHOSTA
  KONSTGJORD AND.
  KRYPTORCHISM
  LIVMODERSINFL.
  LOPPOR
  LÖSS
  MAGKATARR
  MAGOMVRIDNING
  MJÄLL
  NOSKVALSTER
  ÖGONINFL.
  ORMBETT
  ÖRONINFL.
  ÖRONSKABB
  P-SPRUTA HANE
  P-SPRUTA TIK
  RÄVSKABB
  SKENDRÄKTIG
  SKÖLDKÖRTELN
  SOCKERSJUKA
  STOPPA BLÖDNING
  SVÄNGNINGS MET.
  TAURIN/CARNITIN
  TONSILLERNA
  VÄRMESLAG
 





RÄVSKABB


Hundar kan smittas både från smittade djur, t.ex. hund, räv m.m. eller från plats där skabbkvalstret överlevt en kortare tid som t.ex. gryt, hundkojor som är utomhus men också från andra platser där det smittade djuret har "kliat sig"



Människan kan också bli smittad av rävskabb, men det ger då oftast bara milda symptom och man kallar det för "skenskabb" Rävskabben kan inte fortplanta sig på människan och dör fort ut, då rävskabb inte kan föröka sig på värddjur som är främmande för dem.



Tack och lov är skabbkvalsterna känsliga för väder och vind och kan inte överleva i alltför höga eller för låga temperaturer utanför värddjuret.

Symptom: Framförallt är det klådan som märks, den kan vara mycket intensiv men ibland behöver den inte ens besvära. Liksom alla skabbdjur, så trivs dessa bäst i fuktig värme därför märks klådan mest på natten.
Mjäll, hudinfektioner, skorpbildningar, blåsor m.m.

Klådan märks oftast först på öronen, men även svanfäste, knä, ryggen.
Eftersom hunden kliar sig mycket kan detta i sin tur leda till rivskador, köttsår.


När man talar om rävskabb ska man veta att det är väldigt viktigt att samtliga djur i ens familj eller omgivning blir undersökta, och att alla får behandling.


Man tar ett blodprov för att se om hunden eller djuret har utvecklat antikroppar mot rävskabb, detta gör den om den varit i kontakt med rävskabb eller om den är smittad.

Tyvärr är det väl så att dessa prover inte kan ses till 100% tillförlitliga och misstänker man ändå rävskabb, ska behandling sättas in mot det, trots att blodprov inget visat.


Om hunden inte får rätt behandling kan detta i sin tur leda till sekundära infektioner.
Sekundära infektioner kan också inträda om man inte är noga och kontrollerar de sår som fortsätter att vara problem efter behandling, detta görs med vanliga skrapprover.


Det är vanligt att hunden/djuret när huden börjar läka att hunden börjar gnaga och bita i dessa sår för att det kliar å då är risken stor att sekundära infektioner får fäste också.

Därför är det viktigt att inte sluta behandlingen efter att hunden /djuret fått medicin för rävskabb, då dessa infektioner också måste lägga sig å det med hjälp av andra mediciner om det behövs.


Misstänker man att andra hundar i ens omgivning, grannars hundar m.fl. smittats bör man säga åt dem - så att det kan göra en test på sina djur.
Väljer dom att inte göra det, bör man hålla sig från de ställen som deras djur vistas runt.



Rävskabb påminner väldigt mycket om andra hudsjukdomar som hunden kan få, t.ex. eksem och allergier, kvalster, ohyra, svamp m.m.

Så det är viktigt att man tar blodprov och sen skrapprov på såren.


Behandling: Förutom det som nämnts här ovan är det Ivomec, interceptor, sebacil som används mot rävskabb.


OBS! Tänk på att katten också kan drabbas av rävskabb! - Vissa raser skall INTE behandlas med Ivomec.